two weeks to go
God morgon världen.
Lämnade pojkarna på skolan för ett tag sen och sitter nu och myser med Maxy. Hon tar sin förmiddagstupplur mellan 9 och 11 vanligtvis. Det är en lustig liten vovve. Hon älskar grönsaker som paprika, gurka, morot och så fort man tar en banan så har man en skugga bakom sig med världens sötaste puppy-eyes som hoppas på att man ska kunna bjuda på en bit. 
Let's see, förra veckan fyllde Richard år och vi firade honom med ambassadörstårta. Vi hade Annikas ambassadör på middag förra helgen och de hade med en tårta som blev en perfekt födelsedagstårta! Richard fick en tröja av mig där det stod " The dog ate my homework again". Tyckte att den passade som handen i handsken. 
Jag hade även min sista kinesiskalektion i veckan och fick lite betyg och liknande. Mina lärare sa att det tyckte att det var jobbigt att släppa mig. Jag var deras lilla bebis, för alla andra är bara hemmafruar på 40 + ungefär. Under veckan har det även varit en del marknadsbesök, delvis i lördags med Annika och de två mindre pojkarna till HongQiaomarket. Och igår bar det av till Beihai parken med Annu och vi hade picknick i värmen. Sen åkte vi båt, battery boat. Man hyr en egen liten båt som man kör runt på i sjön för 60 rmb/timmen vilket inte är så farligt! 
Vita dagoban!
Bye bye!!
Beidai He och små grodorna
Tjoho!
Vet att jag inte är den bästa på att uppdatera den här lilla blogg men det är rätt mycket nu på slutspurten! Om några veckor är jag hemma i lilla landet lagom, tänka sig! Tiden har gått så fort så det är inte sant! Men jag känner att det ska bli skönt att komma hem och jag känner mig nog rätt färdig med Kina för den här gången.
I helgen var vi i Beidai He som är en liten ort som ligger vid kusten dit många Pekingbor åker för att semestra. Det tog 3,5 timme med bil dit ungefär. Det var så skönt att komma till havet igen, så långt österut jag någonsin varit dessutom. Temperaturen sjönk rätt så mycket jämfört med Pekings ca 35 grader. Vid kusten var det bara runt 25 på dagarna och mycket svalare på kvällarna.
Första dagen spenderade vi med att gå runt i lilla staden och sen en sväng på stranden och bara satt och njöt. Det var hemskt mysigt. En sak som var lite oväntad var att alla skyltar, menyer och liknande fanns på kinesiska och ryska, inte engelska. Och sängarna var sinnessjukt hårda. Och som om det inte var nog med det så var de hemskt ojämna. Man kände en fjäder lite överallt från. Så jag blev inte direkt utvilad men det var ändå kul att komma iväg. 
Erik och Maxy grävde ända till Kina
Vi åkte på bil-safari och såg getter, tigrar, lejon och supersöta vildsvin m.m.
I måndags var det drakbåtsfestival i Kina, fast det firas mer söderut än här uppe i Beijing. Men hur som haver, Annikas assistent Wen Zhen med familj bjöd hem oss till deras lägenhet. Första gången jag varit hemma hos en kines, som inte bor här ute bland alla compounds. Det är rätt spännande att komma hem till någon som har en helt annan kultur. Det fanns hur mycket mat som helst på bordet och vi gjorde allt vad vi kunde för att äta och vara artiga. Men Wen Zhen, hennes syster och pappa som satt med vid bordet rörde knappt maten. Mamman var ute i köket och lagade maträtt efter maträtt. Det var en himla annorlunda upplevelse och de var hur vänliga som helst, nästan lite för vänliga så man kände sig dum för att faten inte var rensade. Inte för att det skulle kunna vara möjligt för där var mer mat än vad vi hade på min student kändes det som haha. Men det var gott och trevligt :)
Igår så bar det av till svenska ambassaden för kombinerat nationaldags och midsommarfirande. Tro mig, kinesernas miner när typ 70 svenskar börjar hoppa runt som små grodor runt en stång var obetalbar. Där bjöds på diverse mat allt från ikea-korv till vårullar till quiche. Jag och Ylva som jag sprang på där kände oss lite, inte malplacerade men lite outsiders från alla högt uppsatta människor. Men vi hittade absolut vodka baren och blev glada. Victor sprang även vasaloppet. Det var meningen att alla barn skulle åka skidor på gräsmattan men eftersom det regnade jättemycket strax innan så var det smidigare med löpning. 
Imorgon kväll ska jag med klasskamrater och lärare äta middag ihop på Piazza Café som ligger i närheten av skolan för att ha en liten avslutning innan alla far iväg åt olika håll. Kate till London, Sascha till Paris och jag till lilla Lomma.
Just denna vecka är det lite hemlängtan eftersom det är studenter på g och det är alltid lika roligt!
Au revoir!
ensamstående
Igårkväll roade Erik, jag och Victor oss med att spela in en egen variant av musikvideon The lazy song. Det var skoj, kanske lite för skoj för att hamna här!
Här är den riktiga iallafall:
http://www.youtube.com/watch?v=fLexgOxsZu0
På torsdag är det födelsedagsfirande för Victor som blir 9 år, och jag har lovat att baka cupcakes i regnbågens alla färger. Får se hur det går!
maj maj måne
Så, var ska man börja. Jo, förra helgen landade pojkarnas två kusiner Kalle & Niklas med respektive flickvänner Anna & Sophie. Så det är fullt hus här för tillfället vilket bara är skoj!
I tisdags hade jag kinesiska och efter det tog min klasskamrat Sascha mig till en supermysig restaurang vid namn The Orchard. Den låg mitt i en äppleodling och kändes mer som om man var vid Tirups örtagård än i Kina. Men maten var kanon och sällskapet likaså.
Sascha
Dagen efter blev det för min del impulsresa till muren. Jag hade lämnat killarna i skolan och kom precis tillbaka och blev tillfrågad att hänga med gästerna och Johan till Gubeikou. Ett ställe som jag aldrig varit på, som inte är restaurerat alls, emellanåt var det bara stora ras man skulle ta sig över. Det var även denna gång helt fantastiskt att gå på muren. Vi var uppe på muren i 2,5 timme och var helt ensamma så långt ögat kunde nå. Det var så häftigt att få gå där själv och inte behöva bry sig om andra. Vi hade lilla söta vovven med också som sprang runt i värmen som en duracellkanin.
Vid middagsbordet senare på kvällen tillkännagavs det att äldsta kusinen Niklas och Anna nu inte bara var sambor utan även förlovade. De hade lyckats göra det i smyg uppe på muren. Superskoj!
På torsdagen blev det för oss ungdomar att åka och fira detta roliga inne i stan. Vi åkte till China World huset som är Beijings högsta byggnad. På 80e våningen finns en Atmosphere som är en lite finare cocktail-bar. Där tog vi tre drinkar var och sen begav vi oss till NanJie som är min favoritbar. 10 yuan för gin & tonic, rom & cola, vodka & redbull och den typen av drinkar.
Igår åkte jag och Annu och shoppade på Solana Mall, och tog en smoothie vid Chaoyangsjön och sen bar det av till lady street som är ett väldigt kinesiskt shoppingområde. Hittade en tröja för 35 utan prutning! Sen bar det av till Dali Courtyard, typ världens bästa restaurang som ligger i en hutong. Kronprinsessan Victoria och Daniel hade varit där när de var på besök i våras.
Nu är det typ 7 veckor kvar tills jag kommer hem. Vet inte exakt datum men det är inte alls mycket tid kvar!!
dator-lös
tjing!
Guilin, Yangshou & Ping an
Här sitter jag i min säng då en förkylning kommit flygande på mig efter vårt lilla äventyr i Guangxi-provinsen på lite mer sydliga breddgrader. Jag åkte dit med familjen lek o bus samt deras vänner Katarina och Martina som är på besök. För att sammanfatta våra fyra dygn i södern med ett par ord så väljer jag nog; vackert, storslaget och häftigt!
Vi anlände i Guilin tidig fredag förmiddag där vår kära guide Linda mötte oss. En glad kines med ett av de roligare och största leende jag någonsin sett. Vi åkte direkt till Reed Flute Cave. En enorm droppstensgrotta. Den var superstor och häftig. Efter det följde ett besök till Elefant trunk hill. Resten av dagen blev det lite vila på hotellet eftersom vi varit uppe väldigt tidigt. Sen bar det av mot kvällsmat på en fin restaurang där vi råkade beställa in allt för mycket mat. Men här gick det upp för oss att maten där var mer lik den kinamat man får i Sverige. Typ bambuskott och vattenkastanjer. Det har jag aldrig sett i Peking. Men bambuskotten var ju inte som de tråkiga vita som man får i hemma. Utan här var det verkliga bambubitar som kom in på tallriken. Inte så gott måste jag säga. Hur som haver åt vi upp och begav oss till en båt som skulle ta oss på en tur runt staden på dess fyra sjöar. Guilin var en väldigt häftig stad. Det riktiga Kina kändes det som. Det var lite så som jag hade föreställt mig Kina innan jag kom hit. Väldigt olikt Peking utan påminde mer om Vietnam. Sen att staden låg mitt bland alla fantastiskt vackra sockertoppsberg gjorde inte saken värre.
Dag 2, lördag. Vi blev hämtade på morgonen efter påskäggsletande för att ge oss ut på en 4-timmars båttur på Li river (eller Li livel som vår söta guide uttalde det) för att förflytta oss till Yangshou en liten söt by som är mkt beroende av sin turism men som ändå behåller sin charm eftersom att den ligger än mer tilltalande nära dessa vackra berg. Båtturen dit var fantastisk. Vi åkte i ett fantastiskt landskap med bergsilluett efter bergsilluett. Bamboo växte vilt överallt och då och då kom ett vattenfall. Kineser kom åkandes på sina bambooflottar längs med båtarna och det var en allmänt breathtaking upplevelese. Alla som råkar ha en kinesisk 20 yuan-sedel kan titta på den och se var det var vi åkte.
Vi kom fram till Yangshou och dumpade av saker på hotellet sen hyrdes det cyklar och vi gav oss ut på en cykeltur bland bergen och det kinesiska jordbruket. Efter gropiga vägar och en timmes cykling kom vi fram till en liten flod där vi hyrde bambooflottar som vi åkte på två och två. Det var kanonmysigt! Sitta att slappna av i den stekande solen i ett av de mest storslagna landskap du kan föreställa dig med vattenbufflar badandes längs med sidorna. På kvällen blev det pizza då vi var lite trötta på kines-mat. Vi åkte och såg på en vattenshow med 600 deltagare. Än en gång rätt så häftigt.
På söndagen började vi med en busstur tills vi stannade till på ett te-plantage med tehus. Vi fick en snabb rundtur bland tebuskarna och sen blev det teprovning och det slutade med att jag köpte ett vitt te och ett grönt som skulle vara bra för skelett och liknande. Det kan ju inte skada tänkte jag.
Vi fortsatte dagen i bussen genom ett landskap som nu ändrat sig till mer vanliga berg. Inte just det typiska sockertoppsbergen. Bamboo växte helt fritt och det fanns hur mycket som helst. Efter en väldigt enkel nudellunch mitt ute i ingenstans på ett ställe där de aldrig haft utlänningar tidigare fortsatte vi i riktning mot Long Ji risterrasser och Ping An som är en liten 600 år gammal minoritetsby som ligger på 1400 meter höjd. När vi inte längre kunde åka buss på de helt galna serpentinvägarna med den helt galna busschauffören så åkte promenadskorna på. Vi skulle såklart inte behöva oss för bagaget för det kom det ett par kvinnor som var typ 60-70 år och slänge upp i en stor korg på ryggen och började vandra upp för berget i raketfart. Det var en lite lustig upplevelse.
Ping An är nog ett av de häftigaste platser jag någonsin sett. Husen var byggda på pelare och här och där kom det kvinnor som kom i sina häftiga dräkter och coola frisyrer. I den kulturen är det tydligen nästan ett måste att ha långt hår. Och då menar jag långt. På bilder såg vi när de satte upp varandras hår i den traditionella knuten som alla hade. Men håret var nästan ner till fötterna i utsläppt läge.
Vi kom till vårt lilla guesthouse och fyllde på krafterna lite och sen bar det upp mot toppen av berget, där man hade en helt underbar vy över risterasserna som omringar Ping An. Man kunde inte riktigt se sig mätt. Vart man än tittade och så långt som ögat kunde nå fanns det risodlingar på de omgivande bergen.
På kvällen blev det restaurang där vi provade på det lokala bamboo-riset och bamboo-kyckling. Det var tillagat i bamboorör som grillades över öppen eld. Riset var inte min kopp av te men kycklingen var kanongod.
Sista dagen åkte vi till ett tigerreservat och tittade på deras 1500 tigrar. Det kändes lite mer som ett zoo än reservat. Så vi var lite besvikna på det. Efter en liten lunch åkte vi till flygplatsen där vi sade adjö till guiden Linda och begav oss tillbaka till huvudstaden! En häftig resa som sagt.
söderut
Håll tummarna att vi inte regnar bort, det ska jag göra i alla fall!
Tjohej!
starry skies
Våren har kommit till Peking på riktigt nu. Alla körsbärsträd har slagit ut, magnoliorna blommar för fullt och överallt är det ljusgrönt. Förutom på gräset. Det är så torrt så torrt så att man undrar om det någonsin kommer vakna till liv igen. Igår mättes det upp till 28 grader. Så himla härligt!
Igår var jag, Richard, Victor, Annika och deras vän Kristina från Sverige på ett slags tehus och en show. Under tiden som man satt och drack sitt te tittade man på en show som innehöll en massa smakbitar från den kinesiska kulturen. Till exempel peking-opera. Här var ungefär bara 10 minuter av showen opera. Men herregud, det var mer än nog. Victor höll för öronen mesten av tiden. Det lät ungefär som den gången då jag råkade trampa på min katts svans. Men vissa saker var lite roligare, exempelvis lite akrobatik och skuggspel. Skuggspelet var riktigt häftigt. Det var en man som gjorde skuggfigurer med sina armar på ett skynke. Han lyckades med Michael Jackson, Skönheten & Odjuret och en himla massa djur.
Idag begav jag mig till Ritanparken eftersom vädret är så himla fint så känns det synd att sitta inne. Det var supermysigt. Parkerna i Peking känns som oaser mitt i all stress. Överallt annars är det så mycket trfaik, stora byggnader och mycket människor. Men så fort man kommer in i en park lägger sig tystnaden. Det blir lugnt. Det var himla fint med alla blommor och solskenet. Jag stötte på en söt liten kompis också förresten.
Ett avsnitt Bones nu sen kommer jag nog somna sött.
Adjö!
Strömmingar på vift i Kina
Sitter just nu och inväntar kvällsmat, det vankas thai! Börjar lukta riktigt gott. Och magen kurrar, så let's face it. Jag är hungrig.
Min kära familj har varit och hälsat på mig här i mittens rike. Mammsen, pappsen och brorsan inledde med att bo här tre nätter. Eftersom familjen här var i Sverige så passade det bra och det slapp bli luftmadrass och liknande. Vi inledde med ett besök i Sanlitun odch på en marknad där min brors intresse för prutning vaknade till liv. (När de lämnade Kina kände han att han hade bidragit starkt till Kinas BNP). Dagen efter blev det förbjudna staden och lite saker däromkring. Som typ världens största torg.
På tisdagen bar det av mot Xi an för att främst se på terrakottakrigarna. Det var faktiskt riktigt häftigt att få se dem! A dream come true kanske man kan uttrycka det som. I Xi an ägnande vi även tid åt lite andra små sevärdheter som stadsmuren där vi åkte runt i en lite större slags golfbil.
Efter tre nätter återvände vi till Peking och begav oss till ett hotell som låg super-centralt till skillnad från Dragon Bay. Den återstående veckan varvade jag med jobb och tid med min familj inne i stan. Vi var på muren, os-området, diverse marknader, tempel och parker. Det har varit kul att ha de här och fått visa dem hur jag nu faktiskt lever här och vad jag alltid babblar på om via skype!
Här kommer en lite bildbomb!
Jag ber om att få tacka för mig för den här gången! Tjohej!
family!
Hello!
Om lite mindre än ett dygn så kommer det vara family-reunion i Beijing. Mammsen, pappsen och broder hoppar ikväll på ett plan till den kinesiska huvudstaden. Längtar! En slow start i Peking sen på tisdag bär det av till Xi an och vi återvänder till helgen för en vecka i huvudstaden.
Nu har jag precis avnjutit min middag i min ensamhet, familjen här har åkt till Sverige för en begravning. Nu får vi se vart kvällen tar mig. Tjingeling
tuesday evening
Idag har jag varit på kinesiska. Det blir bara svårare och svårare. Man börjar komma in på den lite tuffare grammatik som man ska blanda ihop med alla omöjliga ord. Till exempel cykla. Hur lätt som helst på svenska. Kinesiska = qízìxíngche. Uttalas ungefär så här: tschisösjcingtche. Typ. Och vi har börjat med tecken. Nu kan jag ungefär 25 stycken. Only 45 975 to go.. Jag kan alla siffror 1-10 och lite annat smått.
Efter kinesiskan åkte jag och tog min sista spruta av twinrixvaccinationen. Aj aj armen. Jag fick tid en timme efter det att jag kom dit och tänkte att jag går och käkar lunch på en japansk restaurang under tiden. Jag öppnar dörren och den första jag ser är Johan. I och för sig är det en restaurang som vi varit på ett par gånger men det var ändå lite lustigt.
I helgen införskaffade jag mig en vårjacka. Det börjar bli vår på riktigt. Det ryktas om att det ska bli 20 grader här på lördag men för mig känns det lite underligt. Fortfarande lite kyligt tycker jag. Men jag välkomnar mer än gärna lite värme. Jag var på ett ställe som jag inte varit på tidigare faktiskt. Solana hette det. Ett shoppingcenter där alla bra affärer jag hittat i Peking fanns samlade på samma ställe. Jag skulle dock gå och käka lunch, gick in på en kinesisk restaurang och allt verkade bra. Tills jag fick menyn. Grismun, kycklingfötter, öron av alla dess slag. Jag kände hur jag blev mindre och mindre hungrig och tittade verkligen igenom hela menyn för att se om det fanns något som jag kunde tänka mig. Men icke, så jag reste mig upp och gick. Det gick bara inte. Så det blev sushi istället.
Nu börjar snart Glee på tvn så då loggar jag ut, tjingeling!
Förresten, idag lärde jag Maxy ett nytt trick. Stå på bakbenen wiho. 
konst, sukiyaki och glass
Todeloo!
Såg nu att det var över en vecka sen jag skrev. Fy på dig Maria.
Vi kör kronologisk ordning och börjar med förra helgen. Träffade upp Ylva i stan och åkte sen till 798. Och vad tusan är 798? Jo, det är Pekings häftiga konstdistrikt. Ett gammalt industriområde känns det som. Alla byggnader är väldigt grå och slitna. Men överallt finns det skulpturer och gallerier och små affärer som livar upp området oerhört. Vi lyckades pricka in den varmaste dagen än så länge på detta året att åka dit så då blommade det upp uteserveringar överallt och svenskar som vi är tog vi såklart tillvara på den första lilla solglimt man kunde få. 
Veckan har varit lugn. Haft kinesiska och vi ska nu börja med kinesiska tecken. Så nu har jag i läxa att kunna 1-10 i tecken. Just det kanske inte är så svårt men det finns vissa som är superavancerade. Och man får inte skriva dem så som man själv vill heller. Utan man ska dra varje sträck i rätt ordning. Vilket ibland blir lite konstigt.
Men man kommer väl att vänja sig vid det med.
I fredags åkte vi på kvällen till en japansk restaurang. Vi åt sukiyaki. En stor gjutgärnspanna fick vi in och i den fanns allt möjligt runtsimmandes i en buljong. Inte riktigt min cup of tea om jag ska vara ärlig. Men man måste prova!
Igårkväll åkte jag in och träffade Annu, den finska au-pair tjejen. Vi åt på en kinesrestaurang och sen gick vi till ett ställe som jag tror kommer bli ett favoritcafé till sommaren eller iallafall när det är lite varmare. Coldstone Creamery hette det. Man kan välja vilken glass man vill, flera olika smaker. Och sen slängert de upp glassen på en arbetsbänk och sen kan man välja mellan hur mkt saker som helst att blanda glassen med. Jag valde chokladglass och sweet cream-glass som jag blandade ihop med oreo-kex och vit choklad. Annu hade vaniljglass som hon blandade med snickers. Sen står de och knådar in allt detta i glassen med någon slags spatel. Det var såååå gott. Det var dyrt för att vara i Kina men det hade säkert varit dyrare i Sverige tröstar jag mig alltid med att tänka. Mums.
Idag ska Johan göra egna semlor. Inklusive egen mandelmassa. Låter som om man ska stanna hemma i eftermiddag så att man kan smaka.
Imorgon ska jag ha en riktig innesittardag. Det är Oscarsgala! Och tack vare tidsskillnaden blir det perfekt tid. Kl 9 på morgonen kinesisk tid startar det, strax efter det att jag lämnat killarna på skolan. Ska bli kul att kunna se den för en gångs skull. Annars har det ju alltid varit på söndagkväll och sena nätter för vår del och då blir det mkt svårare att se på!
Nu är det superkort tid tills mina föräldrar och kära bror komma till Kinalandet och hälsar på! Ska blir kanonskoj! Då ska vi bege oss ett par dagar till Xian för att titta på bland annat terrakottaarmen. Ser verkligen fram emot det :)
Igår vaknade jag till ytterliggare ett snöfall.. Jag som hoppades på att det skulle vara slut med sånt nu. Jag vill ha vår!
Au revoir
Au revoir!
...
I Kina pratar man precis som Yoda.
tillbaka!
Det såg ut så här när vi vaknade idag. Första nederbörden
på över 100 dagar. Kändes som om det var rätt så nödvändigt.
Sen vi kom hem i söndags har jag varit sjuk. Trasiga öron från flygningen och en superförkylning. Inte varit ensam, Johan är precis likadan. Och alla i huset känns mer eller mindre snorungar. Så ingen kinesiska för min del.
Okej, liten Vietnam sammanfattning. Anlände en sen måndagkväll i Saigon så det blev sängen direkt och på morgonen hämtades vi upp och åkte 4 timmar i bil till Mui ne. Kusten. Det känder superhärligt att få komma till lite mer tropiska breddgrader. För mig den mest sydliga också skulle jag tro. Vi spenderade tisdag-lördag där ute vid kusten. Det blåste jättemkt hela tiden. Även om det var dövarmt med jämna mellanrum så satte man sig i skuggan kunde man till och med frysa lite. Det var ett par mysiga dagar. Vi åkte ut till några sanddynor och körde fyrhjuling och skulle sandsurfa. Men när det gäller surfingen så gjorde vi nog fel. Det gick superlångsamt oavsett hur brant det än var. Men det var superkul att åka fyrhjuling. Jag och Richard kände som om vi körde runt i Mariokart, ett poppis Wii-spel här hemma.
Vi vandrade runt i Fairystream, en liten ström som delade upp ett tort ökenlandskap (typ) och djungellandskap (typ). Det var kanonfint. Och vi åkte till en liten hamn och tittade på alla hundratals fiskebåtar och plockade finfina snäckor. Och en och annan sjöstjärna. Annars var vi mest runt hotellet och drack paraplydrinkar, och en kväll inne i Phan Thiet och förtärde vädligt vietnamesisk mat. Eller just det, en annan utflykt också. Vi åkte till en annan lite mer avlägsen strand där vi åkte ut till en liten ö med massa klippor och en gammal fyr på. Det var också väldigt trevligt och vackert. På lördagen åkte vi in till Saigon återigen. Jag, Victor och Johan åkte in till stan och vandrade runt. Det var någon slags nyårsfestival så det var JÄTTEmycket människor. Och ännu fler mopeder kändes det som. Men Saigon verkade vara en häftig stad. Bortsett från att Johan blev ficktjuvad på mobil och plånbok. Kan inte säga att det sista dygnet blev så bra. Annika fick åka till sjukhuset för hon fick någon slags magsjuka och att johan blev bestulen. Men annars var allt bra. Overall, en väldigt trevlig semester!
Det kan man kalla en liten bildbomb. Nu ska jag in i duschen och sen får vi se vad som står på schemat och vad helgen har att erbjuda. Tjing!
fullt upp!
På tal om det. Jag har åkt skidor!! För första gången i mitt liv faktiskt. Kan man räkna sig som en riktig svensk nu? Vi åkte 40 minuter härifrån till en lite artificiell skidort vid namn Nanshan. Eftersom Peking idag har nått sin hundrade dag utan nederbörd så var det konstsnö som gällde. Jag måste säga att min skiddebut gick över förväntan. Hade föreställt mig att jag inte skulle stå länge på skidorna och inte kunna kontrollerna dem. Men 6 fall på en hel dag var allt jag lyckades med. Och två av dem var lift-relaterade. En gång i knappliften då jag fokuserade mer på snowboardtävlingen som pågick bredvid än vad jag själv höll på med. Och en gång i sittliften då jag bara flög iväg när jag skulle hoppa av. Johan lockade upp mig i en röd backe som jag bara hade sett på håll innan och den såg inte så farlig ut. Men när vi kom upp så såg det ut som om det var världens brantaste. Men som tur var så var det bara de första 40 meterna som var så branta. Men tro det eller ej, jag kom ner utan vurpor från den backen två gånger! Jag är nöjd!
Här kommer plogen!
Man märker att det börjar närma sig nyår här. Det smäller jämt och ständigt utomhus och det finns lanternor och kinesiska prydnadssaker och banderoller överallt. Och kaniner. Eftersom vi välkomnar kaninens år nu.
Imorgon ska jag träffa lite kompisar i stan ser det ut som och sen blir det packning och på måndag 14.30 bär det av mot Vietnam! Ska bli fantastiskt! :D
Hejdå!
bland bilar, insekter, lanternor och böcker
Sen bar det av till Ikea för inhandling av bröd och ost. Jag undrar lite över hur stor del av Ikeas försäljning av svenskt bröd som vi står för. Efter det bar det av för min del till Wangfujing. En stor shoppinggata och turiststråk som ligger precis öster om förbjudna staden som man får se som Pekings mittpunkt. Där stötte jag på en rätt stor Yao Ming.
Jag hamnade sedan inne i Foreign Language Bookstore där de har alla böcker man kan tänka sig. Second hand. Sprang på Da Vinci Koden och köpte den eftersom att jag och Erik har snöat in lite på Dan Brown för tillfället. Jag är halvvägs igenom den förlorade symbolen och Erik nyss köpt filmen Änglar och demoner.
När det mörknade hittade jag nog en del av den kvällsmarknad som sägs ska finnas vid Wangfujing. Där kan du köpa mat. Men det mesta sitter på spett. Det var lite för kallt utomhus för att jag skulle känna mig lockad. Efter det vandrade jag in på snack-street. Där känner jag mig inte heller direkt lockad att köpa något oavsett om det är kallt eller varmt ute. Den här gången vågade jag mig längre in än sist och ju längre in desto underligare saker fanns det att köpa. Skorpioner i alla storlekar, tusenfotingar, skalbaggar, TARANTELLOR och sjöstjärnor. Och allt på spett.
Igår var jag med familjen och tittade på bil. Det är ju rätt skönt att ha tillgång till en. Nu har både Johan och Annika sina kinesiska körkort så nu kan de också använda en bil. Vi kom nog till Pekings bil-mekka. Där låg bilhandlare efter bilhandlare. Efter det hamnade vi på en KINESISK restaurang där det antagligen var ytterst ovanligt att icke-kineser hamnade. Och det märktes. Vi var center of attention. Men vi gick därifrån en aning mättare än vad vi var när vi kom. Sen lämnade jag sällskapet och åkte in till stan och kollade på lite shoppingcenter och liknande.
Idag om två veckor åker vi till Vietnam. Det ska bli så skönt att slippa dra på sig långkalsonger, fleece och dubbla strumpor!
erlingyiyi shisan hao yi yue - tvåtusenelva trettonde januari
Inga revolutionerande händelser den gångna veckan får jag väl erkänna. Mest tagit det lugnt och försökt komma i takt igen.
På kinesiskan känna det som om jag varit borta ett halvår och inte tre ynka veckor. Jag måste verkligen ha släppt allt som har att göra med det kinesiska språket under julen. Jag minns inte någonting! På lektionerna sitter jag och vet att jag har lärt mig detta, men jag kan för jössenamn inte komma på det. Det är liksom undanstuvat i något hörna av min hjärna. Hoppas att det inte håller i sig allt för länge, då blir det jobbigt.
Det visum som jag fick under julen har bara ett inträde till Kina. Och det är ju redan använt. Vi ska ju åka till Vietnam den 31 jan. Och jag hade gärna velat följa med tillbaka till Peking efter det. Annars hade jag väl fått stanna här och fira det kinesiska nyåret med resterande 19 miljoner personer.
Men i vilket fall som helst så ska jag ju med till Vietnam och det har varit lite tjohej med att få ihop alla papper och komma till olika delar av stan för att få dem. Men nu är det inlämnat och väntar bara på att få tillbaka det. I måndags berättade kvinnan på Annikas jobb för mig som har hand om det hela att jag denna vecka skulle på intervju på Public Security Bureau. Då blev jag lite nervis! Det är någon slags del av någon slags myndighet. Vad tusan skulle jag på intervju för? Tänk om jag säger något fel? Tänk om de slänger ut mig ur landet?
På tisdag hade jag fått tid kl 15,00 och jag åkte dit. När jag kom in i lobbyn på detta stora ställe ringde jag ett av de numren jag fått och någon skulle komma och möta mig. En kille på ytterst knagglig engelska svarade och bad mig komma till disk nr 28. Men det visade sig att jag oroade mig i onödan. Den enda fråga jag behvöde svara på var efter det att han rotat upp mitt pass och mina papper ur sin väska var; "Is this yours?". Sen fick jag ställa mig i kö ett bra tag. Sen kom jag fram till en tjej som på andra sidan plexiglasskivan knappade in massa uppgifter från mina papper på sin dator och sen fick jag skriva på något slags kvitto samtidigt som hon tog ett foto på mig med sin lilla web-camera. Done! Så mycket intervju var det.
Ja det var väl det mest underliga som hänt mig denna vecka!
Avlsutningsvis får ni se en bild från när jag och Victor och Richars åkte skridsko på en av dammarna här i Dragon Bay!
åter på plats
Anlände i tisdags på kinesisk mark igen och det känns bra! Vi hoppade in i en STOR taxi eftersom familjen Melander hade släpat med sig rätt så många väskor. Som alltid var chaffisen nyfiken på oss konstiga människor och började ställa frågor. Och vi försökte svara så gott vi kunde med knagglig kinesiska.
- Är ni från England?
- Nej, vi kommer från Sverige.
- PING PONG!!
Resten av dagen spenderade vi med Maxy som har varit kvar i Kina under julen. Hon hade blivit mycket större och uppför sig mer som en hund än en bebis nu! Och jag gjorde allt jag kunde för att försöka hålla mig vaken eftersom min förmåga att sova på flygplan inte är den bästa.
Igår åkte jag och genomgick en slags physical examination som man måste göra för att mitt visum ska fixa sig så att jag kan hänga med till Vietnam om några veckor. Och den här undersökningen var lite lustig måste jag säga.
Jag åkte dit på tom mage som ombedd och det första man fick göra var att fylla i ett formulär. Sen lämnade jag in det och fick ett annat papper tillbaka. Sen blev jag skickad in i rummet intill och jag han knappt komma innanför dörren förrän en kines hade stuckit en nål i min arm och tagit tre blodprov. Next room sa hon när hon var klar. Jaha, i nästa rum var det ultraljud. Sagt och gjort blev jag skickad till nästa rum. Syn och hörsel. I rummet efter det var det längd, vikt och blodtryck. I rummet efter det var det röntgen av lungor. Och sen var där något konstigt efter det. De satte typ sugproppar på magen och en bit upp över brösten och samtidigt satte de på några stora klämmor på mina armar och ena benet. Sen tittade sköterskan på en skärm och sen var det klart.
Allt detta gick på ca 20 minuter. Som sagt. En liten lustig upplevelse.
Det har gått och blivit riktigt kallt här under tiden som jag var borta. Liksom ruggigt kallt. Det känns mer naturligt att det är kallt när det ligger en massa snö på marken som i hemlandet. Det blir fleece under jackan konstant!
Nu ska jag slå på Tvn och se om philippinerna visar något kul. Kineserna har bara kines-tv.
So long!
slutspurt!
Jahapp, då sitter man här igen en söndagskväll och summerar veckan. Nu ska vi se, vad har jag gjort?
Kinesiska lektionerna denna veckan har varit svåra. Det har varit riktigt klurigt! Lite genomgång av allt vi har gjort. Min lärare sa mening efter mening som vi skulle översätta direkt efter vilket oftast tar ett tag. Först ska man komma på orden, sen ska man komma på vilken ordning man ska sätta dem och sen ska man göra sig lite kinesisk när man säger den. Och det som min lärare alltid klagar på mig över, ett litet ord som ska sättas sist i varje mening som är en fråga. Ma. Om det inte redan finns ett frågeord i meningen såklart. Och detta lyckas jag väldigt sällan komma ihåg. Utan detta lilla ma blir det inte en fråga utan ett påstående. Talar ni engelska? blir alltså utan detta ma, ni talar engelska. Men jag kämpar på. Jag är väldigt tacksam över att jag pluggar detta kluriga språk på plats i Kina och inte i Sverige. Här får man en liten känsla och mer förståelse för språket. Till exempel, det är okej att prata så högt du kan.
I onsdags tog jag mig i kragen och åkte till förbjudna staden! På tiden kan det tyckas. I början nör jag kom hit var det så mycket annat som gjordes och familjen hade redan varit där så det blev liksom inte högprioriterat. Men nu kände jag att det var dags. Det var bitande kallt och jättemycket smog ute denna dag så gick inte runt så länge som jag egentligen velat. Men jag kände mig nöjd efter två timmar och den försvinner ju inte. Kommer säkerligen komma tillbaka dit igen. För på två timmar hann jag verkligen inte gå igenom hela. Det är jättestort och fantastiskt fint. Hittade en svensk turistgrupp som hade svensk guide som jag låtsades springa på hela tiden så att jag kunde tjuvlyssna! Det var bara att hålla utkik efter den svenska flaggan som guiden gick och viftade med. 
En del av förbjudna staden och en blandning av dimma och smog.
I torsdags var Erik sjuk och på fredagen var både Erik och Richard hemma från skolan, så då vankades det yatzi-turnering och rit-tävlingar. På kvällen åkte jag in och träffade ett par kompisar på en irländsk bar i Sanlitun. Det var väldigt trevligt och bidrog också till min sega kväll igår. Var väldigt trött!
Idag har jag varit väldigt effektiv när det gäller julklappshandeln. Det var sista heldagen jag hade ledig innan jag åker tillbaka till Sverige. Fick handlat nästan allt. Har något som eventuellt behöver inhandlas men det kan jag nog försöka fixa i veckan.
Sen på fredag natt bär det av till flygplatsen för resa tillbaka till Europa! Lämnar Kina 01.30 (kinesisk tid) och anländer till Köpenhamn 11.10 (svensk tid). Det blir då bloggpaus skulle jag tänka mig. Men jag åker tillbaka till Kina den 3 januari och därefter ska jag nog kunna få till ett par inlägg till!
zai jian- hejdå!
krock risöl luciatåg snapps
I fredags åkte jag in mot stan för att hämta upp mitt pass och visum och skulle sen ta mig till västra delen av stan för att köpa biljett till Swedish and Danish lucia and julefrokost. Julbord med andra ord.
Det var lika mycket trafik som vanligt och taxin körde rätt så längsamt för vi åkte i en slags bilkö. När min taxi bromsade in gjorde inte bilen bakom oss. Så en liten smäll blev det men vi körde i så pass låg hastighet att det inte blev speciellt förödande. Taxichaffisen gick ut ur bilen och pratade med kvinnan som körde på oss. Det hela var väldigt lungt och sansat och de stod och tittade till bilen. Till slut tar kvinnan fram sin plånbok och ger chaffisen 100 yuan och så var det överstökat. Vi körde vidare och ungefär 5 minuter senare så står vi helt still i en kö och jag sitter och tittar mig runt så jag missar när de två bilarna precis framför oss kör ihop. Ingen större smäll där heller men de två männen i den första bilen springer ut ur bilen och bak till taxin som körde på dem. De är fly förbannade och står och skriker in i taxin. Förstod inte ett ord av vad de sa, men ändå. När de ska gå tillbaka till sin bil hoppar den kvinnliga taxichaffisen ut och är lika förbaskad hon med. De blir utskällningar hit och dit. När männen går in i sin bil för att köra vidare så ställer sig chaffisen framför deras bil för att de inte ska kunna köra. Jag trodde att de skulle strunta i henne ett tag och bara köra på henne. Men icke, det hela slutar med att en av männen hoppar ut och typ släpar bort kvinnan rätt så våldsamt och puttar in henne i en buske och sen hoppade han snabbt in i bilen igen och de åkte iväg. Jaha, tänkte jag. Nu då?
På kvällen åkte jag in till stan igen och mötte upp Charlott och hennes vänner från universitet. De var redan på en koreansk restaurang och Charlott berättade när hon mötte upp mig att de var rätt så många idag. När jag kom in så såg jag att det stämde och sammanlagt blev vi ett gäng på kanske 30 pers. Svenskar, danskar, japaner och koreaner. Övervikt av svenskar och koreaner. Jag slog mig ner på golvet (där man skulle sitta) och blev bjuden på koreanskt risöl, vilket var intressant. Väldigt sött. Hela kvällen blev trevlig och det var kul att träffa massa folk. Många skåningar eftersom de är här på utbyte från Lunds universitet. I dessa kretsar är jag känd som tjejen med ugn. När Charlott har berättat om mig för de innan så har hon sagt att jag bor i ett hus och att vi har en ugn. Ugn som oftast är ett okänt begrepp i Kina. Och eftersom studenterna endast har tillgång till ett litet gemensamt kök så är det en big deal.
Igår var vi på Radisson Blu hotel och hade en kalaskul helkväll. Det hade annordnats en lucia och jultillställning i svensk och dansk tradition. Var där med samma gäng som kvällen innan plus kanske 200 personer till. Det serverades julmat i stora mängder och här fanns verkligen allt. När man såg hur lyckliga alla studenterna blev av att äta svensk mat eller iallafall inte kinesisk mat så insåg jag att jag jämfört med dem är rätt så bortskämd med mat här. Hela kalaset kostade 250 och då ingick mat, snapps, öl och vin. Hur mycket som helst. Så fort man tagit ett par klunkar av sitt vin kom en snäll kines fram och fyllde på. Kan kanske vara därför mitt huvud är så tungt?
In kom också helt plötsligt ett luciatåg. Det hade jag verkligen inte förväntat mig att se i Peking. Det sjöngs snappsvisor i stora mängder och det var musikquiz med svensk och dansk musik. Efteråt satte det igång med svensk musik och ett dansgolv uppstod plötsligt. Den ultimata glädjen blev när de satte igång Highway man med Hoffmaestro. En riktigt lyckad kväll med massa skoj människor!
