fullt upp!
På tal om det. Jag har åkt skidor!! För första gången i mitt liv faktiskt. Kan man räkna sig som en riktig svensk nu? Vi åkte 40 minuter härifrån till en lite artificiell skidort vid namn Nanshan. Eftersom Peking idag har nått sin hundrade dag utan nederbörd så var det konstsnö som gällde. Jag måste säga att min skiddebut gick över förväntan. Hade föreställt mig att jag inte skulle stå länge på skidorna och inte kunna kontrollerna dem. Men 6 fall på en hel dag var allt jag lyckades med. Och två av dem var lift-relaterade. En gång i knappliften då jag fokuserade mer på snowboardtävlingen som pågick bredvid än vad jag själv höll på med. Och en gång i sittliften då jag bara flög iväg när jag skulle hoppa av. Johan lockade upp mig i en röd backe som jag bara hade sett på håll innan och den såg inte så farlig ut. Men när vi kom upp så såg det ut som om det var världens brantaste. Men som tur var så var det bara de första 40 meterna som var så branta. Men tro det eller ej, jag kom ner utan vurpor från den backen två gånger! Jag är nöjd!
Här kommer plogen!
Man märker att det börjar närma sig nyår här. Det smäller jämt och ständigt utomhus och det finns lanternor och kinesiska prydnadssaker och banderoller överallt. Och kaniner. Eftersom vi välkomnar kaninens år nu.
Imorgon ska jag träffa lite kompisar i stan ser det ut som och sen blir det packning och på måndag 14.30 bär det av mot Vietnam! Ska bli fantastiskt! :D
Hejdå!
bland bilar, insekter, lanternor och böcker
Sen bar det av till Ikea för inhandling av bröd och ost. Jag undrar lite över hur stor del av Ikeas försäljning av svenskt bröd som vi står för. Efter det bar det av för min del till Wangfujing. En stor shoppinggata och turiststråk som ligger precis öster om förbjudna staden som man får se som Pekings mittpunkt. Där stötte jag på en rätt stor Yao Ming.
Jag hamnade sedan inne i Foreign Language Bookstore där de har alla böcker man kan tänka sig. Second hand. Sprang på Da Vinci Koden och köpte den eftersom att jag och Erik har snöat in lite på Dan Brown för tillfället. Jag är halvvägs igenom den förlorade symbolen och Erik nyss köpt filmen Änglar och demoner.
När det mörknade hittade jag nog en del av den kvällsmarknad som sägs ska finnas vid Wangfujing. Där kan du köpa mat. Men det mesta sitter på spett. Det var lite för kallt utomhus för att jag skulle känna mig lockad. Efter det vandrade jag in på snack-street. Där känner jag mig inte heller direkt lockad att köpa något oavsett om det är kallt eller varmt ute. Den här gången vågade jag mig längre in än sist och ju längre in desto underligare saker fanns det att köpa. Skorpioner i alla storlekar, tusenfotingar, skalbaggar, TARANTELLOR och sjöstjärnor. Och allt på spett.
Igår var jag med familjen och tittade på bil. Det är ju rätt skönt att ha tillgång till en. Nu har både Johan och Annika sina kinesiska körkort så nu kan de också använda en bil. Vi kom nog till Pekings bil-mekka. Där låg bilhandlare efter bilhandlare. Efter det hamnade vi på en KINESISK restaurang där det antagligen var ytterst ovanligt att icke-kineser hamnade. Och det märktes. Vi var center of attention. Men vi gick därifrån en aning mättare än vad vi var när vi kom. Sen lämnade jag sällskapet och åkte in till stan och kollade på lite shoppingcenter och liknande.
Idag om två veckor åker vi till Vietnam. Det ska bli så skönt att slippa dra på sig långkalsonger, fleece och dubbla strumpor!
erlingyiyi shisan hao yi yue - tvåtusenelva trettonde januari
Inga revolutionerande händelser den gångna veckan får jag väl erkänna. Mest tagit det lugnt och försökt komma i takt igen.
På kinesiskan känna det som om jag varit borta ett halvår och inte tre ynka veckor. Jag måste verkligen ha släppt allt som har att göra med det kinesiska språket under julen. Jag minns inte någonting! På lektionerna sitter jag och vet att jag har lärt mig detta, men jag kan för jössenamn inte komma på det. Det är liksom undanstuvat i något hörna av min hjärna. Hoppas att det inte håller i sig allt för länge, då blir det jobbigt.
Det visum som jag fick under julen har bara ett inträde till Kina. Och det är ju redan använt. Vi ska ju åka till Vietnam den 31 jan. Och jag hade gärna velat följa med tillbaka till Peking efter det. Annars hade jag väl fått stanna här och fira det kinesiska nyåret med resterande 19 miljoner personer.
Men i vilket fall som helst så ska jag ju med till Vietnam och det har varit lite tjohej med att få ihop alla papper och komma till olika delar av stan för att få dem. Men nu är det inlämnat och väntar bara på att få tillbaka det. I måndags berättade kvinnan på Annikas jobb för mig som har hand om det hela att jag denna vecka skulle på intervju på Public Security Bureau. Då blev jag lite nervis! Det är någon slags del av någon slags myndighet. Vad tusan skulle jag på intervju för? Tänk om jag säger något fel? Tänk om de slänger ut mig ur landet?
På tisdag hade jag fått tid kl 15,00 och jag åkte dit. När jag kom in i lobbyn på detta stora ställe ringde jag ett av de numren jag fått och någon skulle komma och möta mig. En kille på ytterst knagglig engelska svarade och bad mig komma till disk nr 28. Men det visade sig att jag oroade mig i onödan. Den enda fråga jag behvöde svara på var efter det att han rotat upp mitt pass och mina papper ur sin väska var; "Is this yours?". Sen fick jag ställa mig i kö ett bra tag. Sen kom jag fram till en tjej som på andra sidan plexiglasskivan knappade in massa uppgifter från mina papper på sin dator och sen fick jag skriva på något slags kvitto samtidigt som hon tog ett foto på mig med sin lilla web-camera. Done! Så mycket intervju var det.
Ja det var väl det mest underliga som hänt mig denna vecka!
Avlsutningsvis får ni se en bild från när jag och Victor och Richars åkte skridsko på en av dammarna här i Dragon Bay!
åter på plats
Anlände i tisdags på kinesisk mark igen och det känns bra! Vi hoppade in i en STOR taxi eftersom familjen Melander hade släpat med sig rätt så många väskor. Som alltid var chaffisen nyfiken på oss konstiga människor och började ställa frågor. Och vi försökte svara så gott vi kunde med knagglig kinesiska.
- Är ni från England?
- Nej, vi kommer från Sverige.
- PING PONG!!
Resten av dagen spenderade vi med Maxy som har varit kvar i Kina under julen. Hon hade blivit mycket större och uppför sig mer som en hund än en bebis nu! Och jag gjorde allt jag kunde för att försöka hålla mig vaken eftersom min förmåga att sova på flygplan inte är den bästa.
Igår åkte jag och genomgick en slags physical examination som man måste göra för att mitt visum ska fixa sig så att jag kan hänga med till Vietnam om några veckor. Och den här undersökningen var lite lustig måste jag säga.
Jag åkte dit på tom mage som ombedd och det första man fick göra var att fylla i ett formulär. Sen lämnade jag in det och fick ett annat papper tillbaka. Sen blev jag skickad in i rummet intill och jag han knappt komma innanför dörren förrän en kines hade stuckit en nål i min arm och tagit tre blodprov. Next room sa hon när hon var klar. Jaha, i nästa rum var det ultraljud. Sagt och gjort blev jag skickad till nästa rum. Syn och hörsel. I rummet efter det var det längd, vikt och blodtryck. I rummet efter det var det röntgen av lungor. Och sen var där något konstigt efter det. De satte typ sugproppar på magen och en bit upp över brösten och samtidigt satte de på några stora klämmor på mina armar och ena benet. Sen tittade sköterskan på en skärm och sen var det klart.
Allt detta gick på ca 20 minuter. Som sagt. En liten lustig upplevelse.
Det har gått och blivit riktigt kallt här under tiden som jag var borta. Liksom ruggigt kallt. Det känns mer naturligt att det är kallt när det ligger en massa snö på marken som i hemlandet. Det blir fleece under jackan konstant!
Nu ska jag slå på Tvn och se om philippinerna visar något kul. Kineserna har bara kines-tv.
So long!
