min tid i landet utan kniv och gaffel

Det är rätt så intressant det här med nobelpriset. Idag berättade jag för min kinesiska-lärare att Liu Xiaobo hade fått det. Hon hade inte en aning. Hon visste mycket väl vem han var men att han hade fått fredspriset var helt okänt för henne.

Det är spännande att vara här när det händer men ändå inte på ett sätt. För man hänger ju inte med för man hör inget om det. Men tacka vet jag aftonbladet, sydsvenkan och DN. De håller mig uppdaterad.

Nu en liten update om vad som sker för min del här. I söndags lyckades jag ta mig in till stan efter många om och men. Det regnade ute och då ska man inte räkna med att kunna få en taxi, speciellt inte här ute i förorterna. Väl inne i stan var det Hard Rock Café som gällde. Där träffade jag upp Ylva. Och jag åt pommes. DET VAR GOTT. Har knappt ätit potatis här. Mest ris och pasta. Vi har inte haft en fungerande ugn innan förra veckan så nu blir det lättare att fixa sånt. För kokt potatis går inte hem i detta huset.

Detta Hard Rock Cafét är det största i Asien. Och det var stort. Och där var många västerlänningar. Vilket kan vara skönt om man är på det humöret. Men det var dyrt i jämförelse med annat här så det kanske ska bli något man inte gör allt för ofta. Häromdagen var vi 8 personer som åt lunch på ett litet ställe och det kostade 199 yuan som är ungfär 200 svenska (växelkursen är inte så komplicerad). Och det fanns mat över.

Annars har veckan varit rätt så lugn. Pojkarna tillbaka i skolan och jag har haft kinesiska. Och så är jag lite hundvakt. Vårt söta lilla odjur har tänder som kliar något oerhört. Så hon biter på allt. Min mage, mina kinder och ja, hela mig. Inatt lyckades hon också med något oförklarligt. Hon sover inne på Richards rum så vi har hans dörr öppen utanför och så har vi ett sånt galler för att hon inte ska springa runt i hela huset. Så hon har fri tillgång till en liten hall och Richards rum. Men inte mer. Inatt vaknade jag av att hon gnylade och gnällde jättehögt. Jag tänkte att hon bara var sällskapsjuk och lite ensam men att det skulle gå över så jag lade mig ner igen och somnade om. Erik hade också vaknat men han var lite snällare än jag och skulle gå ner och mysa med henne lite. Han kommer ner för trappan och där sitter hon i vardagsrummet. Utanför gallret som inte var flyttat. Erik förstod inte och det gör inte vi heller. Men men han lyckades lugna ner henne och gick till sängs själv igen. Har vi en hund som kan teleportera sig? Eller så var Erik så trött att han nästan gick i sömne och inbillade sig. Vi vet inte riktigt...


Ikväll bär det av till operahuset än en gång. Den här gången för att se Orphei Drängar från Uppsala som är här på en snabbvisit. Vi ska ha pojkarna med oss denna gång så vi får se hur det går!

Imorgon är det international day på pojkarnas skola. En liten mässa där man presenterar de olika länderna. Annika har tagit ledigt halva dagen för att vara där så hon och jag ska representera Sverige. De enda svenskarna på skolan. Annika har fått låna superfina posters från ambassaden med saker som representerar Sverige. Det är bilder på en midsommarstång, kräfta som är nerstoppad i ett snapsglas, lucia och folkdräkt. Sen har vi lyckats få tag på karlsson på taket på kinesiska. Och vi ska bjuda på pepparkakor och köttbullar (ikea..). Ska göra mitt bidrag en stund sen ska jag hem till hunden!

Tjingeling!